Jag har ångest. Ångest av tanken att sätta mig vid datorn, för jag vet på ett ungefär vad som väntar. Jag vill inte veta. Jag mår inte bra nu, alls. Det bara tynger mer och mer för varje dag. Och det är då man behöver sina vänner, som inte hjälper en. Det finns dom som gör det, som pojkvän, bästis och sötis. Men vad hände med alla mina andra vänner? Jag orkar inte ringa och höra av mig till er längre.

Imorgon börjar allvaret igen, saknar mina tjejer i klassen faktiskt. Vill bara att lovet ska vara över så man kan glömma det och ta dagarna som det kommer och aldrig mer blicka bakåt.