okej, jag är g33k, men jag bryr mej inte. FÖR JAG har fyllt upp minst sex A6 papper med anteckningar från en av de mest jämnaste matcherna jag någonsin sett. Och för att fånga fleras intressen så Charlie, jag ska prata lite om Ronaldo.

Första halvlek:
till och börja med var inledningen kanon, vackert och man blev tårögd, precis som en final ska vara. alla skakar hand och lalal, matchen börjar. United tar ledningen och övertag över hela första halvlek. Sholes blir nockad och börjar blöda från näsan, alla sa att det var näsblod, men även sår på andra ställen på näsan. Han överlever och fortsätter spela. Vid 26e minuten gör Christiano Ronaldo sitt efterlängtade mål och börjar nästan gråta. Rios roll som lagkapten var utmärkt, la upp spelet som en lagkapten ska och allt sånt där som gör att han blir ännu bättre i mina ögon. Van der Saar tar en räddning, och jag, som alltid spänner antingen min röv eller mina vader när det blir spännande, sträcker mina vader. United är stenvassa på mål hela tiden. Rio får gult kort, eller tekniskt sätt så får alla gult kort. I 45e minuten gör Lampard mål för Chelsea och jag dog. Förlängning med två minuter som inte var speciellt givande.

Andra halvlek:
Jävligt seg start, men Chelsea har övertag, United står mer och sover? Fattade inte alls vad dom riktigt höll på med. Makelele fäller en united spelare och jag ansåg att han behövde yttligare ett gult kort. Men vafan höll united på med? Inga uppspel alls och ingen backade hem, vilket självklart gav Chelsea övertag. Rio får kramp, liksom många andra under spelets gång. Lacka satan på att domarn blåste på en united hörna. Manchester vaknar äntligen till slut och det blir lite power i spelet. Ronaldo gör grymma fintar som vanligt och man blir aldrig impad nog. Nära straff för Chelsea, nej, för gubbjäveln filmade! Rooney var dold hela jävla matchen. Giggs kommer in och ersätter Sholes som fortfarande blöder från näsan. Giggs spelade sin 759 match i Man Utd, som numera är rekord. Han debuterade som 17-åring, och spelat mer än 10 år för united. Inget mål, fortfarande 1-1, och förlängning. Jag blir trött och vill sova, men icke sa nicke.

Förlängning:
SEGT.
United har mer övertag än vad de hade i andra halvlek. Rooney lämnar planen skitförbannad, och jag blamar honom inte. Jag springer iväg ett tag och när jag kommer tillbaka är det något som hänt, fattade inte vad, men Drogba fick rött kort pga slag i ansiktet på Vicic framför assisterande domarens ansikte, lyckat! Rio lever upp till rollen som lagkapten och går direkt i mellan Drogba och Vicic för att inte se till att något mer händer. Det spöregnar i Moskva och alla är trötta. Krock mellan en Chelsea spelare och en United spelare gör så att båda däckar, bokstavligen. Förlängning slut, inget hänt och straffar på g.

STRAFFAR:
1. Tevez för U = mål
2. Balack för C = mål
3. Carrick för U = mål
4. Valetti för C = mål
5. Ronaldo för U = MISS
6. Lampard för C = mål
7. Hargreaves för U = mål
8. A. Cole för C = mål
9. Nani för U = mål
10. Terry för C = MISS
11. Anderson för U = mål
12. Kalou för C = mål
13. Giggs för U = mål
14. Anelka för C = MISS

vilket gör Manchester United till Champions League mästare och Ronaldos dröm gick i uppfyllelse. Plus att han la sig i mittcirkeln och storböla, som vanligt. John Terry började också gråta, och det gjorde jag med, för när veteraner gråter, det är inte okej! Det är känslosamt. Christiano är en annan grej, han gråter för minsta lilla.



Och ja, jag är en stor united supporter, har varit det sen barnsben och kommer vara det tills jag inte längre kommer ihåg vad jag heter. SÅ DET SÅ. Fotboll är en facinerande sport.

Nu ska jag sova gott och sen skriva ett långt vackert inlägg till min kära vän Becca som fyller år idag, grattis!