07 Min bästa vän.

Ja, jag har en sån också.
Hon heter Charlotte, kallas för Lottie, men av mig Charlottie, och vi bor nära varann, vägg i vägg för att var exakt. 23 steg för att vara ännu mer exakt. Enkelt att komma ihåg hennes adress i alla fall. But anyhow...

Vi lärde känna varann i sexan, då vi gick i samma skola. Hon var stödkamrat och jag var ett psykbryt, eller något åt det hållet. Hon räddade mig ur mina dåliga dagar helt enkelt. Jag såg något bra i damen och bestämde mig för att börja umgås med bruden.
På den tiden bodde vi inte grannar, utan hon bodde i en villa i lilla Bevvan, där hon och jag en gång tältade på hennes tomt. Den gången råkade vi sticka tältpinnar rakt i en jordmyrstack, och då dödade vi myrorna med hårspray. Sen samma kväll (morgon) gick vi upp vid fyra för att ta kort på en viss persons hus. Lottie klagade också över att jag snarkade.
När vi gick/började i sjuan flyttade Lottie till mina hoods och det tyckte jag var kanon, att ha någon att gå till skolan med! Dock var det inte lika roligt alla gånger. Lottie klagade vissa gånger på att hon kom för tidigt till skolan, andra gånger påpekade jag att jag kom försent. En gång vadade vi genom snöstorm och 40 centimeter snö, och blev 15 minuter sena. Fan vad arg jag var. HAHA.

Någonstans där på vägen gick vi och blev osams, över saker som jag idag har förträngt. Tror det mycket handlade om missförstånd och att vi behövde mer uppmärksamhet i varandras liv än vad vi fick. Vi varken pratade eller umgicks på några månader tror jag. Men någonstans där i smeten hittade vi tillbaka till varann, thank gooooood!
Nu lever vi på toppen av smeten av allt det gamla och ser till att skapa nya minnen istället. Hon har till exempel bestämt att hon MÅSTE ha ett eget rum när jag flyttar ihop med min framtida man, och hon MÅSTE vara moster till barnen som jag kommer att ha. Men no problemo. Vi sitter ju som gott som ihop.

Ibland tror jag att jag är den enda som kan stå ut med Lottie, och att Lottie är den enda som kan stå ut med mig. För att vi är så totalt störda, ihop. Vi förstår varann mer än vad vi förstår oss själva. Vi är som bäst när vi är med varann. Vi är som helan och halvan. Frågan är bara vem som är vem hehe.
Hon är min själsfrände (heter det så?), vi är som Christina och Meredith från Grey's Anatomy (fast vi är inte smarta, vi bara leker). Och jag kommer förmodligen leva med henne livet ut. Karln jag skaffar får räkna med att få henne på köpet helt enkelt.

Något som är lite synd när det kommer till oss är att det inte finns några bilder på oss. Eller jo, men inte många.
Lottie är den som slänger sig iväg från kameran, och jag som slänger mig framför den. Vi får helt enkelt skärpa oss när det kommer till bilder på båda två. Men jag bjuder på några som jag faktiskt har. OCH JAG STRUNTAR I VAD DU SÄGER CHARLOTTEN-LÖKEN!!!!!!!
(Btw, insåg nyss att jag seriöst ska tejpa fast dig vid en stol Lottie, eller kanske på en bänk, och så ska vi ta massvis med bilder på varann, SÅ ATT DET FINNS. Struntar i om du inte vill!!!! Plus att det är lugnt, jag sminkar dig. Kan välja outfit också, det enda du behöver göra är att pressa fram ett leende. ) PUSS PUSS, glöm inte bort att jag älskar dig.


Kommentarer
- lott

jag.älskar.dig

grät några tårar för att du är bäst.

2010-12-07 @ 21:38:37

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0