missförstånd är jobbigt, VÄLDIGT jobbigt
lika jobbigt som livet själv, vilket suger

mitt missförstånd idag är donken.
jag trodde att när martin ringde förutom så hade jag fått jobbet, det trodde jag fram tills idag
idag var jag nämligen på min andrahandsintervju för att SEN se om jag får jobbet
minen höll jag tills jag gick och träffade mamma som väntade på mej, då kom tårarna. Vet inte varför, förmodligen för att jag var besviken och att missförståndet hade skett, plus att mamma var jobbig.
intervjuen gick jättebra och jag var skitnervös, typ som att gå upp på scen inför första elevkonserten.
visst påpekade jag att jag hade dåliga sidor, men han bad mej påpeka dom
översta chefen, typ.. som jag pratade med var väldigt trevlig, dock inte lika trevlig som martin i telefonen.
Men det roligaste är att "översta chefen" är lika besatt av formel1 som jag.
Men man vet aldrig om jag får jobbet, men jag vill verkligen ha det, så jävla mycket och så började han diskutera sommarn, och jag ba: men shit, är detta bara sommarjobb?

när jag har gråtit non stop från stäket hela vägen hem till pappa, grät så mycket att jag inte kunde andas
efter att ha talat ut lite mycket med båda päronen gick jag och pappa till centrum och köpte kinamat.

känner för att ta en pratstund med julia :c

xoxo ALOHA