headshot - by killing an enemy

Förstår mej inte på tjejer, deras tänkanden ibland och viljan att inte höra av sej. Varför är det så svårt ibland att bara skicka iväg ett sms och meddela; nej, jag kommer inte? Less blev jag på båda personerna jag väntade på i två timmar, ena mer än den andra.
Jag cyklade av mej all min ilska på väg till görvälen, där vattenflaskan fastnar i hjulet och jag dör av hetta, varför allt detta i sverige? cykeldjäveln har ju punka också, vilket förbättrade det hela en smula.
Väl framme umgicks jag med flickor man inte sett på år och dar, vilket var oerhört trevligt, för jag har saknat dom mer än massor.

Nu sitter jag hemma hos mammas tomma lägenhet med min spelnörd. Vi har ätit glass och försökt spela in ett tv-program till mamma, men vi gav upp och robert ska ladda ner hela säsongen åt henne istället. Gav upp hoppet om en mysig kväll utomhus när dissen kom i morse. Men imorgon, blir det först jobb, och sen pride med underbara personer i tantolunden.


min käre mor är i the united states of fucking america just nu, och sist hon hörde av sej var hon vid denna bro, fast på dagen, och jag, jag blir inte avundsjuk alls. fuck..

xoxo ALOHA

Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0